Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1851, sida 1

sig vinångornas och sömnens välde, förklarade han får de fanatiska i kommunen, att han, i kraft af sin makt, förvandlade kyrkan till en domaresal, der enhvar skulle taga folkets råttigheter i försvar och bekåmpa adelns privilegier. Det var en söndag; qvinnorna kastade förskräckta blickar ut igenom fönsterna; månnen samlade sig omkring det konstitutionella värdshuset, hvarifrån hördes tusende högljudda rop. Denna dag vattnade Margareta icke sina blommor. Det hade redan ringt till messan för nåra en timme sedan, då Marafs representant, med ett rådt skårp till gördel och i spetsen får en hop patrioter och landstrykare, högtidligt nårmade sig kyrkan, under afsjungande af -La Lanterne. Vid åsynen af dessa fanatiska och ursinniga menniskor, hvilka kommo för att profanera Guds hus, glåmde de råttrogne att de voro der för att bedja; sjelfva kyrkans tjenstemän öfvergåfvo koret eller altaret; endast den ålderstigna presten stannade qvar inför Gud, egnande sig helt och hållet åt sitt heliga kall. Med ett enda hopp sprang septembrisören uppför trappan till predikstolen, och ropade med dunderståmma: