Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1851, sida 1

kommo som vanligt att åhöra låsningen af några tidningar. Septembrisören geck dem till mötes och frågade om de voro mån eller snapphanar, och då dessa tyst betraktade honom, ropade han: — Lefve nationen! Jacqus Taillefer och hans proselyter ropade då åfven: — Lefve nationen! Arnould förargad öfver att höra sina landsmån förena sin röst med denne bandits, ropade: — Lefve konungen! . Ett doft sorl uppstod i salen; allas blickar, med undantag af Margaretas våndes vredgade på den osörsigtige, som förblef kall och lugn, med fasta blickar och med ett söraktligt drag på låpparne. Septembrisören fattade buteljen och upplyfte armen med en hotande min; men Margareta hastade fram, afvåpnade honom och sade: — Slå icke sönder våra buteljer! Septembrisören ville i början genast kasta sig öfver rebellen; men han föredrog att drånka sin vrede uti ett glas vin. — Medborgare, sade han till klubbmånnen, jag gissar att J åren representanter för folket hår i trakten: slutom ett broderligt förbund och drickom en skål för tyrannernes dåd och nationens åra. Jag år Marars vån,