Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1851, sida 1

hrågås ff 1122 118 4181tt, beräknad enligt ofva förlofvat sig med en fröken Dudzolle, kom han den 20 s. m. till Bary för att inbjuda Boccarm och hans hustru till brölloppet. Dagen efter var han dåd, och den allmånna meningen betecknade genast grefve Hyppolite som hans mördare. Den 22 infann sig den kungliga prokuratorn på slottet; grefven var nedslagen, hans utsagor förvirrade och han bar på venstra handen tecken efter ett friskt bett. Begge makarne blefvo genast håktade. Under den anstållda preliminärransakningen syntes det i förstone vara omöjligt att komma brottet på spären, ty rolerne voro förträflligt instuderade; domestikerna förvirrade domrarne genom sina förestafvade svar, och fru Boccarme nekade till allt, men låkarne vidblefvo sitt påstående, att det var för handen ett förgiftningsfall, som de ansågo vara förorsakadt af vitriol. Slutligen kom mera ljus i saken. Grefvinnans kammarpiga vidgick, att om förmiddagen den 21 November hade grefven såndt sin betjent till staden, och då hon ville tånda ljus i mörkningen, hade grefvinnan befallt henne att blifva i barnkammaren med de orden: -ilåt oss vara allena. De ösrige qvinliga domestikerna hade åfven fått order att uppehålla sig i detta rum, som ligger i en annan våning, ån matsalen. En stund derefter begårde ett af barnen mjölk, och då två pigor gingo ned i köket för att hemta den, hörde de der en qvåfd röst ropa: Hjelp! mördare! Hyppolitäl!De sprungo efter ropet till matsalen, men då de kommit i ett utanför denna liggande rum, trådde grefvinnan ut ur salen och låste igen dörren efter sig. Pigorna sprungo då upp igen, men hörde ånnu långt borta en döendes roslande. Kort derefter såg kammarpigan grefven och grefvinnan gå till sina sofrum; de hade ett fatigeradt utseende och begårde att få vara ostörde. En half timme efteråt kommo de ut igen, och nu begynte en hel komedi. Domestikerna inkallades för att vara vittnen till deras smårta och klagan. Grefven hade på slottet ett eget kemiskt laboratorium, hvarest han plågade arbeta med en medhjelpare från staden. Enligt dennes utsago hade begge varit sysselsatte i laboratoriet de senaste 14 dagarne, så att det ståndigt var eld på spisen. Råtten utrönte, att till dessa kemiska operationer isynnerhet anvåndts tobak, och kemikern Stas bekråftade nu, att förgiftningen hårrörde från nicolin, ett giststoff, som erhålles af tobak. Härtill komma ånnu följande omståndigheter. Tidningarne hade berättat, att grefven föregående sommar varit i Brussel och köpt sig en alldeles hvit vagn, såsom han sade, får att utestånga sommarhettan; sjelf var han deremot klådd i svart. Då detta blef bekant, erinrade sig en professor i Gent, att han haft besök af en herre med denna vagn och i denna drågt, hvilken uppgifvit sig heta Beirand och utbedt sig att af honom få anvisning huru nicotin skulle beredas. Detta meddelade professorn kronans advokat och blef till följe deraf konfronterad med grefven, i hvilken han igenkånde den föregifne Beirand. Dessutom AAAAiieiiininntN