Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1851, sida 1

gen hade han ofta sett henne vid dörren till vårdshuset låra katten råcka henne vacker tass, eller genom fönstret göra skålmstycken åt sin faders gäster, hvilka voro roade af hennes puts; men han såg då i henne ingenting annat ån ett för både kårlek och skönhet lofvande barn. En slöja föll nu från hans ögon; han kånde nu att en ung slicka som gråter icke mera år ett barn, och han ville gråta med henne. — Ack! sade hon suckande, hvilken fest derborta! Och Ärnould satte sig vid Margaretas fötter. — Hvarföre år ni icke vid festen? frågade han henne. Margareta betraktade blott sin klådning. Ack, hvad den klådningen skulle hafva varit tarflig, om icke den som bar den varit så vacker. , Efter några ögonblicks tystnad sade Arnould med rörd ståmma: — Låtom oss ej stanna hår på vågen, der så mycket folk går fram; kom lätom oss plocka blåklint i rågen. — Ack, se de sköna blommorna, den strålande solen öfver skogstopparne, det grönskande gräset, den klara himlen! Och — Margareta, hvad du sjelf år vacker! Det var i Maj månad; den nyfödda natu