Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1851, sida 1

Ytterligare o om Boccarmåska brottmålet. Den sör mordet å Gustaf Fougnies misstånkte Hyppolite Boccarm år en förmögen godsegare i nårheten af Tournay och ende son af grefve Julius Boccarm6, som hade ett högt och indrågtigt embete på Java, hvarest grefve Hyppolites moder, södd markisinna Chastelet, dog straxt efter hans födelse. Han hade en fårgad amma och uppvexte ibland malasyka domestiker. Bland dessa gick det tal att han, för att blifva modig, förtärt ett lejonhjerta. I sitt 18:de år kom Hyppolite till Europa, hvarest han gifte sig med fråken Lydia Fougnies, en dam af mycken bildning och en mycket liflig och romantisk inbillningskraft, hvilken var öfverspånd af romanlåsning. Deras åktenskap var icke lyckligt. Grefvens våldsamma karakter förledde honom till mänga extravaganser, och han skall till och med esomoftast hafva piskat sin hustru; alla menniskor buro fruktan för hans vildsinthet. Hon lefde derföre ett stilla lif, försjunken i romantiska drömmar, och försökte sig sjelf flera gånger som romanförfattarinna, likvål utan framgång; emellertid stod hon i brefvexling med många författare, enkannerligen Balzac, som tillbragt flera sommarferier på slottet Bary, hvarest familjen Boccarm bodde. Paret Boccarmes brist på harmoni hade ett skadligt inflytande på dess förmågenhetsvilkor; de begge makarnes lidelsefulla och oordentliga lif förstörde en del af deras fådernearf, men grefvinnan hade hopp om att årlva sin rike broder; Gustaf Fougnies, som, svag och bråcklig till helsan, icke syntes böra kunna nå någon hög ålder. Svågrarne voro ovånner, och grefvinnan och hennes bror sågo derföre hvarandra sållan. Då Gustaf i November sistlidne år hade