Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1851, sida 1

hvarje morgon; gafveln, hvars röda tegelstenar förvittrade nedsalla hvarje vinter, år prydd med en qvast af grön mistel med en nisch, innehållande en plump bild af St. Jakob, af fyra blomsterkrukor med svarta sirater, och hvaruti sparfvarne bygga sina bon, af en fordom grön dörr och af tvenne fönster, öfver hvilka låtta skulpturarbeten åro anbragta. Dessa fönster tjenade långe såsom ramar till drinkarnes glödande ansigten. Men ack, hvad Margareta var vacker inom dessa grofva ramar, huru skön inuti den nedrökta kållaresalen; huru djupt kånde man ej, vid betraktande af detta vackra portrått, att Gud står långt högre ån sjelfva van Dyck! Ach! På Margaretas tid var fönsterposten betåckt med hyacinther och majblommor, hvilkas vållukt berusade de förbigående. Hvad det var ljuft att der se den brunetta Margareta, i hvitt lifstycke och blå klådning, ånnu mera ung ån vacker, och åndå lika vacker som ung, vattnande sina ålskade blommor, strykande bort sitt böljande hår som skymde hennes blickar och stödjande sig sorglöst mot armbogarne, för att drömma sig in i förhoppningarnes verld! — Margaretas tid var en skön tid: nu år fönsterposten öde; farvål hyacinther, farvål majblommor! stundom ser man der en gammal katt, når solen lyser varmt; farvål då