Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1851, sida 1

ver vål knappt såga, att en menniska i min stållning blott företager en sådan resa med de båsta förkunskaper, och att jag hade förberedt mig såvål genom geografiska, som historiska och geologiska studier, och dock kunde jag aldrig finna ord nog för att uttrycka min öfverraskning och hånryckning, då jag nalkades de dalar, som sydliga delen af Sierra Nevada bildar. Med enthusiasm utropade jag: hår år det lyckligaste stålle på jorden, hvilket någonsin gafs den dådlige till sådernesland. Djupa, rikligt vattnade dalar blifva ån uppfriskade genom snöbergens kyliga vindar, ån uppvårmde genom den afrikanska solens strå-t lar. Bomullstrådet, palmtrådet, sockerröre trifvas långs kusten, hvarest otaliga af den varma zonens plantor hafva hemma. Ananas, kaktus, bananer pryda tillochmed den obetydligaste trå gärd. Vinrankan, mandeltrådet bekransa sluttningarne och den öfverraskade resanden, som ånnu samma dag kan komma srån den hetaste kust till den isbetäckta bergtoppen, ser på den korta vägen öfvergången emellan de olika årstiderna. Beundrande låt jag blicken irra omkring, då jag såg min hånryckning delas af en spanjor, hvilken, liksom jag, reste i denna får honom fråmmande trakt af hans fådernesland. Icke i någon stållning år man så tillböjlig att