Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1851, sida 1

—7— —— kanal-ängfartygen, torde behöfva en vederliggning, Kanalångfartygens förlåggning till lilla Bommen kan ske utan den ringaste kostnad, ty dertill fordras endast att muddring företages invid och till norra torget, och denna muddring skall i alla fall, antingen ångbåtarne förlåggas dit eller icke, företagas. Anser man åter att, för anskaffande af en så nyttig sak som ifrågavarande behösliga utrymme, man icke bör vara allt för nidsk med kostnaden, så kan, genom ökning af vägens (som förer ned till fårjebrohufvudet) bredd alldeles enahanda fördelar beredas vid lilla Boms torget som insåndaren föreslagit böra tillvågabringas medelst nuvarande trådbryggas tillökning m. m. Att kostnaden för platsens behöriga aptering vid norra torget lik vål ostridigt skulle blifva mindre, ån hvad som erfordras för sam ma åndamåls (hvad rymligheten angår) vinnande vid nuvarande skeppsbroar, anmärkes endast i förbigående, emedan hår måste afses det helas stårre eller mindre åndamålsenlighet, och man må nu vid Trådbryggan skaffa huru rymlig plats och till hvad pris som helst, så kan dock insåndaren omöjligen göra farten för kanal ångbåtarne till trådbryggan vid stora Bommen kortare ån till lilla Bommen; äfvensom det blifver insändaren lika svårt att förminska trångseln i gatan vid stora Bommen derföre att trådbrygan göres längre och bredare. Vill man dertill taga i betraktande att om kanal ångbåtarnes station blifver vid norra torget så erhålla från utrikes ort och skärgården kommande ångfartyg, utan någon förökad kostnad fullt tillråcklig plats vid trådbryggan, i håndelse man anser att de skola derstådes fortfarande tillågga. Allt talar således för; ingenting emot kanal-ångbåtarnes förläggande till norra torget, och genom denna af behofvet påkallade förändring blefve åfven åtminstone ett försök till någon jemkning uti det nuvarande orimliga I förhållande, att all den rörelse och deraf följande förtjenst som sjöfarten tillskyndar sin omgifning, ovilkorligen skall uteslutande tillfalla södra delen af staden. Insåndarens vålmening att till lilla Bommen förlågga endast sådane sartyg som lossa hå, halm, sten m. m. dylikt kan icke godkånnas, enår den synbarligen endast afser att befria sådra stadsdelen från den smuts som lossning och transport af dylika artiklar medförer. En mer passande tillåggningsplats derföre, (i håndelse den sig alltsom oftast röjande tanken anses böra vinna gehör, att de genom staden ledande kanaler slutligen skola blifva helt och bållit obegagnade) vore vallgrafven vid östra larmgatan, helst den i berörde vallgraf verkstållda muddring då kan lända till någon nytta. Insåndaren torde någon gång hafva gjort stadens norra del ett besök och bår således icke vara i okunnighet om den myckenhet gatsmuts som bildar sig sårdeles i torggatan, i följd af trafiken från Hisingön genom norra stadsdelen till dess beståmda förvisningsort, sådra torget. Denna slags trafik blir för norra stadsdelen ännu mer ökad når fårjeanlåggningen dfver Nordre elf kommer till stånd, och det år vål icke för stort anspråk på liberalitet hos insåndaren, att begåra det han, om han ån icke vill dela med sig af den