Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1851, sida 1

Såg man än icke den lårda verldens sirade glanspunkter, så voro deremot mänga af de yngre litteratörerna tillstådes. hvilka med lätthet och elegans förstå att åt sina egna skapelsers lösa väf eller åt beråttelserna om dagens håndelser gifva ett eget behag. Bland damerna mårkte man slera, åt hvilka de slyktade åren, i det de frånröfvade dem deras skönhet, såsom ersåttning gifvit rykte får snillrikket. Den som kånner Paris vet, att denna talrika cirkel mycket vål kunde hafva varit inbjuden af vårdarne, utan att dessa förberedt någon serskild aftonunderhållning: i dag var detta likvål icke händelsen. Midt i salongen stod ett litet bord, vid sidan deraf en maklig ländstol. På bordet lågo några böcker, ritningar och andra papper, föremål, till hvilka man icke skulle hafva laggt mårke i ett vanligt hvardagsrum, men som ovillkorligen ådrogo sig uppmårksamheten midt uti en sållskaps-salong. — Har ni sett honom förut? hörde man då och då den ena fråga den andra. — Ja. — Nej. — Nå, hvad tror ni derom? — hågst förunderligt! — Mårkvårdigt! — Olörklarligt!