Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1851, sida 1

Hvarför båfvar så ditt hjerta? Känner du ej mer din engel, Som i drömmen ofta visat Dig det land, dit anden långtar? Är du icke mer densamme? Kanske hafva hjertats rosor, Som du fick från himlen, vissnat? Har du glömt att vattna dem? Såg mig, har en annan bild, ån Den uti Gethsemane, Som så ofta förr dig rörde, Plånat ut de helga dragen? Har en dröm om guld och fåfång Ära stört den sålla friden? Har du druckit af den Lethe, Som förjagar himlens minne? Något har jag vål försport. Ty den evigt kårleksrike Sade mig, att bönens dufpost Ifrån dig på långe icke Afhörts uti Gudalandet. Och han gaf mig nya rosor Såsom gåfva åt ditt hjerta. Se, hår har du dem; en perla Fallen ifrån Gudablicken Skimrar på hvart blad. Nu vårda Dessa mera troget — vattna Dem med ljufva kårlekstårar. — Hvarför båfvar du tillbaka?