Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1851, sida 1

Uti drömmens ljufva villa Syntes dessa skuggor alla Hastigt flykta, vika undan. Andens bittra marter flydde, — Som en molnstod slyktar — sjerran Bort i glömskans regioner. Hjertats frid och oskuld vånde Till sitt öfvergisna tempel Åter, och mig helsade, Med sin ljufva röst, naturen. Verkligheten låg nu för mig Som en flyktad dråm, och drömmen Som en salig verklighet. Hastigt, som en bild för tanken Blickar fram, på gröna stranden Stod ett barn med purpurmångda Liljekinder, — Gudalammets Oskuld glånste i dess ågon; Lockarna kring spåda hjessan Summo i en krans af rosor, Låpparna afbildade Himlens blomsterspråk — det talte: -Ifrän höga himmelrikets Dostande olivelundar, Der vid alla saligheters Kållsprång, under lissens tråd, Gud med alla helgon dröjer Uti sålla evigheter, Kommer jag med helsning till dig.