—— —— — —— O sarvål j vindar, vågor, J som barnahjertats aning Om den evigt nya verlden Bortom tidens verldshaf ledden, Då jag stod på hemmets strand Lyssnande, försånkt i drömmar, Vågor, vindar, drömmar! följen Flyktingen på lifvets fård. På en holme, der från tidens Morgon ensamhet och saknad Sitta tysta och förbida Tidens slut, — på denna åde Tillflyktsort för biltog längtan Sökte -Svanensom oss förde Öfver svartan hafsrymd, hvila — Flyktig år din hvila, viking! Tungt man sofver ej på bådden, Som på vilda vågen rullar. Haf och vind allena hållo Mina trötta tankar sållskap. Öfver hafvet, åfver landen Himlens stjernor vakade. Då och då en sky, af vinden Jagad dfver himlen, skymde Stjernan på dess höjd och slåckte ) Namn på fartyget.