Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1851, sida 1

om den stora massan af skattdragande — kan man taga sör afgjordt att statsbidragen icke gifva någon sårdeles oriktig bild af nationalförmögenheten. Ins. har icke dermed velat I såga, att den som vill erhålla en sann förestållning om en viss nations inre vålstånd icke bör och kan taga sin tillflykt till andra kriterier, hvaraf det gifves många t. ex. konsumtionen i vissa nödvåndighessvaror, åktenskapens tilleller aftagande, nativiteten o. s. v. men han har blott velat erinra, att så snart man vill inlåta sig i dylika jemförelser som den hår ifrågavarande med utlåndska förhållanden, och således nödgas utråkna, i hvad förhållande en viss statsutgift står till nationens tillgångar, åger man ingen låmpligare och båttre beråkningsgrund ån den af Handelstidningen antagna. Och likvål bör det anmårkas, att denna tidning alldeles icke, såsom P. T. oredligt påstår, lagt någon större vigt vid denna beräkningsgrund, ty i nåmnde artikel såges straxt efter den meddelade tabellen: denna skriande disproportion (emellan hvad Sverige betalar till sitt hof och hvad andra stater gifva) skulle visa sig vara ånnu långt större, om man hade tillfålle att sramlågga en jemförelse emellan Sveriges och de friga Europeiska staternas årsproduktion och nationalförmögenhet, hvaraf synes att H. T. tager de anförda exemplen i brist på de båttre, som hon önskade förete, men icke åger eller kan åga. Posttidningen åter har, med vanlig småslughet — påråknande att dess låsare icke skola gifva sig tid att undersåka beskaffenheten af dess förfaringssått — icke blott valt en falsk jemsörelsemethod emellan civillistorne, nemligen den efter siffertalet, utan allt afseende på nationernes olika tillgångar, för att kunna förleda någon okunnig låsare att tro, det Sverige betalar mindre ån andra stater, utan han har åfven blottat sin okunnighet i dylika åmnen, för att icke såga oårlighet, då han söker paradera med uträkningar i Svenskt mynt öfver beloppet af de sårskilda civillistorne, enligt de uppgifter H. T. derom meddelat, med tililagde anmårkningar, huru mycket hvardera af dessa (nb. absolut taget) skulle betala mera ån Sverige; men når han kommer till den stat — Grekland — der civillistan, åfven absolut taget, år mindre ån i Sverige, ståller han sig okunnig om det Grekiska myntets betydelse i Svenskt, och affårdar detta exempel med ett frågetecken! — Men, båsta D. T., det der ser icke bra ut! Fram med reduktionen ! Den torde likvål uteblifva, och ins. skall dersöre, för såkerhets skull, hår meddela den. Konungens af Grekland civillista, 1 million drachmer, utgår i Svenskt mynt (då drachman, enligt Lavån, antages till 6,,,, sk. Sv. specie, ehuru det Grekiska myntet år mycket sörsämradt, så att det i sjelfva verket icke gåller detta belopp fullt) 383,666 Rdr 32 sk. Banko, således föga mer ån en tredjedel af hvad konung Oskar uppbår ensamt från Sverige, oberåknadt anslaget från Norge. (Slut nåsta gång.)