— ——— — Efter att hafva beledsagat den för dem obekanta personens bortfårå med förnyade 0qvåden, började de att taga hans ord i öfvervåägande, och beslöto att undersöka det af honom betecknade huset. Åt några grannar, som de förras högljudda harm hade ditlockat, meddelades den tvifvelaktiga nyheten; och alla skyndade ut till ladan. — Stillatigande nårmade de sig denna, och hörde strax ett spådt barns dåmpade skrik. Den ena efter den andra tittade in genom hålet i dörren, och sågo likaledes, hvad Holm hade sett. — Med stumma tecken af förfäran och afsky, ilade de tillbaka till den gården, der egaren af ladan var boende. Då man och hustru hade fattat sammanhanget i den berättelse, som framfördes af flere ståmmor på en gång, ropade den sista: Så skall också den och den flytta och föra henne ut med sin unge! — Hvem år hon?Detta kunde icke någon svara på; men alla voro eniga om, att hon måtte vara långvåga ifrån, eftersom ingen enda af dem kunde erinra sig hafva sett henne förut. Så glad på byns vågnar, som man nu blef genom denna dfvertygelse, så förbittrade blefvo dess innevånare — i synnerhet den qvinnliga delen — dfver en dylik skamsläck, påförd dem af fråmmande sedeslöshet.