stången. Och antag nu, att de icke lyckas värfva någon, hvad bevisar väl det? Hvilken flicka kan vål hals öfver hufvud beståmma sig för ett så vigtigt steg?— Såå! inföll Thomas Boye; saken år bekant nog: de hafva haft ett helt år att betånka sig på, och hvad det angår, att hålla presterna för narrar, så har det intet att betyda; en sådan tur gåra de mer ån gerna. -Nu skall du tro, Holm blef rigtigt morsk, och menade, att man hår i landet icke visade kyrkan och dess tjenare nog vårdnad; men Johan Arens svarade honom lika barskt: Hvad förstår du med vårdnad, min kåre Holm? gå vi icke i deras messor och bigtstolar, och gifva vi dem icke deras rikeliga underhåll? Hvad vill du att vi mera skola göra? Mot konungavålde hafva vi försvarat oss med lif och blod under loppet af så många århundraden; låt ingen komma hit och bjuda oss prestregemente! Vi åro ett fritt folk, och regera öfver oss sjelfva.-Hans ord prisades af alla, och mjölnaren måste tiga stilla. — Det dröjde en timmas tid eller något mera, innan presterna kommo tillbaka; alla återvände med oförrättadt årende och långa nåsor, med undantag af presten i Hejde: han kom slåpande med tvenne gamla möjungfrur på öfver sextio år; och efter