statsroder. Också försvinna dagligen hos den lägre befolkningen de sympathier, som satt tömmarne i hans hand. I ett utaf departementerna har nyligen håndt, att en person blef af juryn frikånd från anklagelsen att hafva smådat presidenten, och detta ehuru den tilltalade erkånde att han yttrat: Presidenten år en dummerjöns, år han ej det, så år han en förrådare. En fullmåktig kan ej förstöra sin hufvudmans råttgheter och ehuru nationens s. k. representanter fråntagit mig min valrätt så skall jag 1852 åndå infinna mig vid urnan, med en valsedel i den ena handen och en bössa i den andra.Vi hafva förut omtalat att juryn vid assisdomstolen i Paris sörklarat le vote universel skyldig och att domstolen dömt till hå ga böter m. m. Men i departementerna ser juryn dylika anklagelser, som anstållas af den exekutiva maktens tjenare med helt andra ögon. Dagligen har man der exempel på anklagelser för ordningens störande, d. v. s. några republikanska visor hafva blifvit assjungna, och för smådelser emot republikens president, d. v. s. någon såger att han år bornerad (staternas öfverhufvud äro naturligtvis alltid genier och ofelbara), men juryn srikänner, och den utan för domstolarne samlade menigheten emottager den frikånde med ropen: lefve republiken. Håruti ligger en djup moralisk betydelse, som borde stäsja vederbörande, men det synes som hos de regerande och furstarne, likasom hos Svedenborgs för dömde, vore något eomotståndligt inom dem, som drager dem allt nårmare och nårmare afgrunden. (Forts.)