Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1851, sida 1

AtittiA — derbörliga sullmakter, hvilka från bataljonens samtelige rusthållare härhos underdänigst bifogas. Vid sullgörandet af detta uppdrag, få vi i första rummet underdånigst åberopa, att rikets sländers omförmålda underdåniga skrifvelse den 5 Maj 1841, hvaruti de hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmålt, att de för sin del beslutat, att, vid tillåndalöpandet af det med södra bataljonen af Bohuslåns regemente då uppråttade kontrakt, om erläggande af håstvakans-afgist och utan hinder al hvad rörande förnyandet af detta kontrakt vore tillgjordt, nåmnde bataljon må förvandlas till ständigt infanteri, under samma vilkor, som för norra bataljonen af regementet åro gållande, samt om Eders Kongl. Maj: ts nådiga samtycke hårtill anhållit. Rikets stånder hafva, vid fattandet af detta beslut, fåstat synnerligt afseende å den ovilkorliga sörbindelsen för statsverket, att, i händelse af södra bataljonens återgång till kavalleri, bekosta anskaffandet af håstar med sadelmunderingar med de flere persedlar för 200 nummer af bataljonen, som år 1789 blifvit densamma fråntagna och till Eders Kongl. Maj:ts hussar-regemente aflemnade, samt dessutom ansett det råttvist och billigt vara, att ingendera af de båda bataljonerna vid Bohuslåns regemente blifver framför den andra gynnad, utan att de bringas på lika fot. I anledning af det utaf Eders Kongl. Maj:t uti 14:de punkten af nådiga brefvet den 14 November 1842 gjorda förbehåll, att, derest rikets stånder, vid framgent uppgörande statsregleringar, icke skulle till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisa medel till de kostnader, som, i följd af rusthållarne medgifna lindringar, uppkomma, Eders Kongl. Maj:t vore oförhindrad att det nådiga beslutet om bataljonens förvandling till infanteri till all kraft och verkan genast återkalla, få vi underdånigst anföra, att, efter vårt sörmenande, denna sörvandling. i den håndelse Eders Kongl. Maj:t behagade bifalla rikets stånders beslut derom, skulle såsom en af både konungen och rikets ständer bekräftad förändring uti Jndelningsverket, ega bestånd samt derefter tjena till efterrättelse, jemvål får rikets stånder vid uppsörange af statsregleringen, och i följd deraf all möjlighet försvinna för rikets stånder att uraktlåta anvisandet af medel till betåckandet af de genom den sålunda beslutade föråndringen uppkommande kostnader. Deremot år det troligt, att rikets stånder, efter det beslut de redan fattat, skulle finnas obenågne att af statsmedlen anvisa den stora summa, som erfordras för att tillvågabringa södra bataljonens återuppsittning såsom kavalleri, hvilket synes ånnu sannolikare vid granskningen af de skål, som grundat berårde beslut. Vi hyse åfven den underdåniga förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t under nu förslutne 10 år icke funnit anledningar vara förhanden, hvilka kunna göra det för Eders Kongl. Maj:t angelåget att, med hånsigt till rikets behof och ordnandet af dess försvarsanstalter, ytterligare uppskjuta med det nådiga afgörandet af frågan om bataljonens förvandling till ståndigt infanteri, helst då, i den håndelse att uppsåättnins af en förökad kavalleristyrka behöfdes, Eders Kongl. Maj:t säkerligen icke lärer finna för riket förmänli