Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1851, sida 1

Sen J der! yttrade Isebrand till Reimer och till de många andra, som hade gått upp på bröstvårnet, för att åskåda striden; mod utan plan, blodsförlust utan någon fördel! — Skynda nu du och du till Hejde! Såg dem att kampen försiggår endast hår; ty från ingen af de andra kanterna höres ånnu ett enda skott! Låten alle man ila till detta stålle! Fråga dem, hvad de göra vid slussarne? hvar hafvet blifver af? — Sofva de vid norra Meldorp och husum, så må alla verldens olyckor drabba dem!Tvenne Ditmarskare sprungo ned; satte sig till håst, och i sporrstråck bar det af till Hejde. En ny trupp kom dem under vågen med stormsteg till mötes; det var Delverne. Gardets erfarne general försökte att draga nytta af krigslyckans första småleende: han låt alla brukbara kanoner föras upp och riktade dem mot Tellingstedtarne, som, rådville, hvarken gingo fram eller tillbaka. Också Delverne, som icke kunde rymmas i skansen, voro utsatta för de siendtliga kulorna. Isebrand insåg faran, sånde ilbud till sina blottade landsmån, bad dem lemna vågen och draga sig åt vester samt från sidan anfalla gardets batteri, medan han från den östliga sidan låt Reimer med sina Wimerstedtare kringrånna det. Begge afdelningarne skulle