Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1851, sida 1

sig derute .... kom sjelf och se Wolf Isebrand!Denne kom, och kort derefter utbröto begge: Der ha vi dem!Alla sprungo till för att komma upp på bröstvärnet; men anföraren hejdade dem i det han ropade: -Tillbaka! hvad viljen J der? Fienden får icke veta af att vi befinna oss hår, eller ens ana vår tillvaro förr, ån han ser elden från våra kanoner! Hvarje man på sin post!Anyo blickade han ut åt Meldorpsvågen; och nu varsebless tydligt i snön en mörk massa och ett svagt vapenskimmer. Allt större och långre blef den svarta strimman och allt mera tydligt glimret af fiendernas blanka vapen. — Riden nu, ropade ISehrand till de med håstarne i beredskap stående ilbuden, allt hvad håstarne kunna stråcka, till HMej le, och sågen de åtta och fyratio, att fienden år nåra; att de genast måste sända oss förstärkning från Lunden och Delve samt de andra norrut belågna socknarne åfvensom skicka hals öfver hufvud bud till Busum. I händelse man derstådes icke allaredan öppnat slussarne, år intet ögonblick att förlora! — och ni vid kanonerna, rigta dem nu rakt på vå