Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1851, sida 1

rr — Ingenting varaktigt, ingenting stort åstadkommes utan genom pligten; ty allt öfrigt har endast afseende på individen, stråcker sig oj ntåfver honom och år vansklig och underkastad tillintetgörelse likasom han. Kasta ögat på det förflutna, genomgå försvunna nationers historia, och man skall ej finna ett enda af de folkslag hvars handlingar och verk ånnu ester så lång tid fortlefva i minnet, hvilket icke framgått på sin bana och hunnit. det mål som en udomlig vishet för dem utstakat genom att individen glömt sitt personliga intresse och endast handlat för det allmånnas vål. Sålunda lefde och dogo Romarne för den eviga staden; sålunda lefde och dogo de förste kristna för menskligheten. Om hvar af dem endast tånkt på sig sjelfve, hvad hade Rom då blifvit? Hvad vore vål verlden nu? Hvarje tanka, hvarje önskan för hvilken den isolerade personen år föremålet, upplöser sig uti intresset antingen af hvila eller tillfällig fsörlustelse. Man vill lefva ostörd, man vill lefva godt, man sluter sin port för att ej blifva störd, för att ej höra klagoropen från de som nakne och uthungrade stå utanför. Har det gått så långt då finnes för samhållet ej någon annan framtid ån våmjelig upplösning, en oundviklig dåd och en vanårande grafvård. Pligten år lifvets vilkor och lag hvarigenom den intelligenta varelsen håller sig uppe, utvecklar sig och når sin beståmmelse. Må derför samhållets alla medlemmar betånka att pligten bör dirigera och förljufva hvarje handling. Man måste glömma sin egen fördel för att endast tånka på sina bråders, så alt man hvarje afton kan såga till sig sjelf: jag har arbetat för dem, jag har velat minska olyckorna och öka fördelarne, jag har enligt mina krafter medverkat till det mål Gud föresatt menniskan, jag har lefvat icke för mig utan för menskligheten. Och. det år isynnerbet ni magtegande som bören lågga detta på hjertat; ty den som mycket fått har ock mer att redovisa för. Om j afsvårjen en låg egoism, hvarje helt och hållet personlig önskan, hvarje trång och materiel vue uti det nårvarande, skola edra blickar höja sig högre; om j uti en helig och brinnande kårlek omfatten icke allenast eder sjelfve och de edra, icke allenast dem som höra till den krets der eder hastiga existens förgår, utan hela den menskliga familjen, alla de sekler som komma skola, då kunnen j vara såkra alt ni arbeten för uppnående af mensklighetens höga mål. Hvad gör det om er tid skall vara förbi, i lik soldaten som faller i striden ej blifven vittnen till segren; edra segrande bröders triumf-rop, de befriade solkens glädjesånger skola ljuda högt, och edert bättre jag, det som ej blifvit mull, skall dervid darra af en salig glådje! Vi vilja nu resummera innehållet af denna artikel: Det gamla slafveriet, endast modisieradt, existerar under andra former och under andra namn midt i de moderna och mest framskridna samhällen, men det år i motsägelse med ideen och kånslan af den oförstörbara råttighet som finnes grundad på det all