Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1851, sida 1

Då framträdde, förd af tvenne prester, från sakristian en beslöjad qvinna, klådd i en ljusgrå, enkel nunnedrågt; — det var Erika Wollersien — efter henne följde en tredje prest som bar det heliga korset. Midt framsör altaret stannade de och aftogo henne, under psalmsång, slåjan och nunnedrågten, betåckte hennes fylliga barm med en hvålf guldbrynja, hennes armar med skenor, och satte en blånkande, med en svajande sjåderbuske prydd hjelm på hennes hufvud och korset i hennes hånder. Som han nu stod der i ungdomens sägring och skönhet, med sina blixtrande ågon och den skåra rodnaden på kinderna, under det de svarta lockarne nedströmmade öfver den glånsande rustningen, liknade hon en Valkyria eller krigsgudinna, som mottog de dödliges hyllning. Då gudstjensten hade slutats och kyrkan ånyo stod folk-tom, öfverlemnades den sköna sköldmön åt Wolf Isebrand; men denne åter Öfverlemnade både henne och befålet ösver fanbetåckningen åt Reimer. Den ålskande, men hvarken svaghjertade eller blödige ynglingen, mottog med stolthet den honom af en olycklig rival anvisade hedersposten. (Forts.)