medelklassen tycka illa om honom, emedan han icke år någon hushållare: folket misstror honom får hans illiberalism och hans undfallenhet för de herrskande klasserne; allt detta gör. att Louis Bonaparte saknar uppriktiga, pålitliga och nitiske anhängare; men icke destomindre innebära dessa omståndigheter på samma gång en chance för ernåendet af hans syftemål — bibehållandet af presidentvårdigheten. Ty ehuru Louis Bonaparte icke står högst i någon samhållsklass aktning, innehar han likvål andra rummet i fleres. Monarkisterne i allmånhet skulle föredraga honom såsom beherrskare framför de andra partiernas kandidater. Detta allena år hvad som har betryggat och måhånda ytterligare kommer att betrygga Louis Bonapartes besittning af presidentskapet, och egnade han sig med mera omsorg och oegennytta åt sina regentpligter skulle han möjligtvis kunna sör lisstiden förlånga sitt vålde. Men, ehuru han i likhet med Thiers, Guizot och konsorter besitter stor skicklighet i parti-intriger och i rordningens uppråtthållande-har dokumenterat sig som en dugtig polismästare, vårdar han sig dock alls icke om att studera eller ösva den sanna statsmannakonsten, som Frankrikes suveråner och politiska notabiliteter aldrig varit några måstare uti.