Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1851, sida 1

nelser. Nåra nog hade Holm och de ölriga fredsyrkarne blifvit offer för det första utbrottet af den rasande kamplystnaden; men Arens och flera andra ansedda personer togo dem i beskydd, vål vetande, huru nådvåndig enigheten nu var, att hvarje arm var dyrbar, och att blodsutgjutelsen icke borde börja med landsmån. Isebrand teg; han tycktes vara likgiltig antingen Holm och hans parti var med eller icke. Blott då förhandlingarne om försvarsverket började, yttrade han ironiskt: -Låtom oss höra Carstens mening, om han icke åfven denna gången kan såga oss från hvilket håll vi skola vänta sienden.Med fattning och utan att låta mårka att han förstod bitterheten af Isebrands yttrande, svarade Holm: -Första gången har fienden narrat oss; men nu tror jag mig hafva uppsnappat så mycket, att jag förmodar det vi med såkerhet kunna vånta honom på den nårmaste vågen från Meldorp till Hemmingstedt.— Johan Arens smålog och yttrade: jag tror icke Carsten Holm år lycklig uti att gissa. Det intråffar gerna motsatsen af hvad han förmodar: och alltså gissar jag, att vi skola hafva de fråmmande gåsterna antingen från Nordhamme eller Busumsidan.