Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1851, sida 1

— Blott deras grymheter icke komma att bringa olycka öfver oss; den döendes förbannelser ljödo som en hotande spådom. — Aj! aj! min herr broder! utropade hertigen. Kan en vansinnig bondes bespottelser rubba er fattning, då hade det varit båttre att, vi aldrig börjat tåget hit till detta råfvarenåste. — Broder Fredrik! genmälte konungen förebrående, åro vi hitkomna för att intaga, eller för att ödelägga landet? Till det första behösva vi icke dessa främmande mordbrånnare; kanske skola de tillochmed göra eröfringen svårare, ty de bringa innebyggarne till förtvislan. — Kåre herr broder! genmålte hertigen, till sådan ytterlighet kommer det nog ej att gå: når Meldorp år intaget, skall hela landet falla oss till fota. Vårre blir det når man kommer till delningen af bytet; dessa blodhundar åro omåttliga. Likvål hafva vi i detta fall makt att hålla dem i tygeln; fem och tjugo tusen emot fem tusende, om deras antal icke förminskas innan dess. En kanonsalva afbröt samtalet; det var gardet, som började anfallet på Meldorp. Denna by blef öfverrumplad, temmeligen oförberedt: åtminstone hade man icke våntat anfall af en så stor öfvermagt. Derföre var