Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1851, sida 1

icke tillåndalupen; förbannelsens timma skall komma, den stund på hvilken J skolen tjuta af ångest och darra af fasa! J skolen söka efter råddning, men ingen finna; det skall ej gifvas någon, som frålsar eder ur blodhåmnarens tuktande hand .. . .!En kula asbröt hans förbannelse; trässad midt i bröstet, slog han ut armarne, och dignade lislös tillbaka i snön. Tåget fortskred vidare. — En sorglig syn! suckade konungen. — Thy vårr! genmålte hertigen, krigets oskiljaktiga olyckor. — Den misshandlade gubben, fortfor konungen, dessa ömkligt mördade qvinnor skall jag icke på länge kunna förgåta. Mig tycktes som om de suto såsom våra domare på den stora dagen? Detta krig börjar sorgligt, min broder! — Det finnes ej något krig utan blodsutgjutelse! genmålte hertigen dyster. — Men oskyldigt blod! inföll konungen. Jag börjar ångra att vi hafva tagit detta garde i vår såld; det består icke af menniskor utan af demoner. — Derfåre svarade brodren, åro de ej heller för goda till hårens ensants perdus; låt dem emottaga de sörsta stötarne, och DitI marskern på dem kyla sitt rasande mod!