Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1851, sida 1

——nnnk!. RED A A— 0— nåmnde länder, men nödvändigt hos oss, så långe vi sakna en verklig solkrepresentation — ett maximum för hela hufvndtiteln. De så kallade konservative, d. v. s. de såtaliga, men privilegierade klasse rn sör hvilka det halver sig så lått att, för bibehållande af egna fördelar, offra de arbetande klassernes svett och möda, och hvilka, likasom för att visa till hvilken grad de kunna glömma hvad de åro skyldige det land, som. de så opåkallade åslas att representera, ånnu, sedan vi kommit så långt med denna titel, framtrådt med en motion om ånnu hågre anslag af staten åt hofvet, skola visserligen, trogne sin antagna roll att låtsa sig vara konungamaktens båsta vånner, under det de genom sitt beteende påskynda, om icke bereda, dess sall, söka upp alla möjliga invåndningar emot detta och alla dylika förslag, som skulle kunna bringa oss på en såker boen fast fot med vårt konungahus och sålunda återskånka detta det förtroende, som det år dess vigtigaste intresse att förvårfva och bevara; och i vårt land, der politiskt mod år lika, om icke ånnu mera sällsynt, ån politisk bildning, skall visserligen mången annan åfven darra för att göra detta steg till vinnande af en dylik position; vi kunna likvål icke frångå den uppriktiga öfvertygelse, att denna utvåg år bland alla förnustiga sådana den blidaste vi kunna välja. Utgående från den synpunkt, som åfven vi antydt såsom den enda fullkomligt giltiga, ehuru vi i ofvannåmnde förslag, i anseende till de rådande fördomarne, nåstan uteslutande afsett möjligheten att tillfredsstålla de yngre medlemmarnes af det kongl. huset behof, utan att behåfva hånvisa dem till konungens egen civillista, — har en annan tidning (Aftonbladet) framstållt den Omsesidiga nytta, som för de begårande och dem, som skola pråfva propositionerne, skulle uppkomma. deraf, att de förre gåfve representationen öppet tillkånna, om i sjelfva verket den enskilda förmögenheten eller rikedomen blott år en fiktion eller åtminstone så otillräcklig, att icke en gång de kongl. barnen skulle deraf kunna hafva något bidrag till sina utgifter; förutsatt att dessa icke betåckas af deras statsanslag och att konungens hofhållningssumma helt och hållet erfordras för sitt ändamål. För vår del vilja vi för nårvarande lemna detta åmne åsido; men då -Tideni sin förut omnämnda artikel, får att ådagalågga, hvilka penningeuppoffringar den store (e) åttesadrengjort för det otacksamma landet, påstår att högstsal. konungen från 1810 till 1837 af egna medel för det allmännas båsta utgifvit 5,015,422 rdr 16 sk. bko, samt derjemte betalt vår utlåndska gåld, 12,000,000 rdr, men deremot endast erhållit för Guadeloupe 6 mill. rdr bko och, får sin dotation i Polen, af Ryske kejsaren 750,000 rdr, få vi håremot erinra 1:o) att till den Svenska statsskuldens betalning anvåndes hela den af England utgifna lösen får Guadeloupe, således 12 mill. rdr bko, hvarföre, då denna skuld uppsöres i Carl Johans credit, åfven nämnde 12 millioner måste uppföras i statens credit, och icke såsom -Tidengjort, allenast 6 millioner; 2:o) att den af -Tiden åberopade kålla för sina uppgifter om högstsal. konungens enskilda utgifter (Historisk Statistisk Återblick) å år i hög grad otillförlitlig, emedan man icke har —L—nnn js EUE