— ————— portskickat en del af sin lösegendom, tillikamed de mindre barnen) ett olyckligt trots, som de sjelfve och de få gåster, hvilka varit förvågna nog att antaga bjudningen, kommo att dyrt ångra. Alltsom förtruppen i den stilla natten närmade sin byn, hörde de allaredan på långt håll musiken. Man stannade, lyssnade, framskred vidare, utsånde spioner, hvilka gingo omkring byn, och då dessa hade öfvertygat sig om att alla hus på ett når voro tomma, vånde de tillbaka och aflemnade sina rapporter; hvarpå gåstabudsgården snart blef omringad. Det dumdristiga brållopsfolket visste af intet, förr ån dörren stöttes upp och landsknektarne störtade in. Hår var hvarken att ka på försvar eller flykt. Värnlösa mördades alla mån och karlar; blott spelmånnen skonades i början, tillikamed de unga qvinnorna. Dessa, som på några få ögonblick sågo makar, ålskare, slågtingar och vänner sonderstyckade, genomborrade neddigna i sitt blod, grepos af en förstenande fasa, liksom om afgrunden genom ett trollslag hade öppnat sig oah uppkastat legioner af djeslar. Lika så öfverraskande som förfårligt var allt, som föregick omkring dem, och de kommo först till ett ånnu mera rysligt medvetande af