Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 2

Hertigen äteruppprepade sitt förut gifna löfte och ledsagade honom tillbaka till sin väntande landsman, som stod omringad af de unge gresvarne och en mångd af de öfriga herrarne, hvilka han med lugn och oförskråckt blick, stundom med axelryckningar svarade på alla deras finter och speglosor. Konungen hade med Hans Alefeldt och Stenitz, de sachsiska truppernas anförare, begifvit sig in uti ett annat rum, för att öfverlågga om de sörestående krigsoperationerna. Begge sändebuden aflågsnade sig nu och såndes under tillråcklig betåckning tillbaka till grånsen, beledsagade af en mängd oqvådinsord och förbannelser af de holsteinska krigarne, som icke kunde hämma utbrottet af det gamla, ingrodda nationalhatet. Ditmarskerne lätsade, som om de ej hörde något, och småpratade sinsemellan om våder och vind samt andra likgiltiga åmnen. Ebbe Geed, som anförde eskorten, bestäende af trehundra jutska ryttare, hade möda att hålla de förbittrade och till en del druckna Holsteinarne tillbaka. Några försökte till och med, att, våpnade med korta svård, trånga sig emellan lederna; och då de blefvo tillbakadrifna med slag af flata klingan, började en af dem att småsjunga den gamla spevisan