Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 2

let alla annonser om liqvid för förfallna skulder, kallelser till sammantråden i konkurser, till bolagsståmmor m. m. Alla sådana annonser skulle efter den princip, man nu söker göra gållande, utgöra enskilta bref och innebåra missbruk af fribrefsråtten. Vi kunna anföra ännu ett exempel, som på pricken öfverensstämmer med det nu ifrågavarande förhällandet. I Jönkögingsbladet N:o 83 för sistlidet år infördes på reqvisition af styrelsen för stådernas lösöreförsåkringsbolag en kungörelse, egentligen utgörande ett cirkulår till brandstodskommitteerna för försåkring af lösegendom, till hvilka ock ett exemplar af berörde blad i sådant åndamål afsåndes i korsomslag. Att assändaren hårvidlag var en vederbörligen legaliserad auktoritet utgör ingen skillnad, enår bemålde auktoritet icke eger fribrefsrått. Likvål föll det ingen in att anse åtgården olaglig, och man kan vara viss på, att, derest minsta tvisvel om dess behörighet kunnat uppstå, hade den icke vidtagits af de insigtsfuile jurister, som finnas inom lösöreförsåkringsbolagets styrelse.