Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1851, sida 1

handlat? .... Men ånger år båttringens frukt heter det, och man vill hoppas, att åfven missionssåliskapets direktion framdeles skall komma att båra den frukt, som båttsing unhörer. Må den hådanester se till, att dess såndebud kunna sköta sina vårt med fröjd och icke med suckan, ty detta sednare år hvarken missionssållskapet, dess direktion, eller dens sak, i hvars tjenst de arbeta, på något sått nyttigt. Under titel: -Bonde var på din vakt! ett varningsrop till den kåre landtmannen, af en bondeson, som förut var (varit?) prest på landet, men nu bor i staden, har nyligen, på J. A. Björks förlag, från I. undströmska ossicinen i Jönköping utkommit en brochyr om 56 oktavsidor, på hvilken jag vill sästa red:s uppmårksamhet. Den år hårstådes, så vidt jag vet, ånnu icke tillgånglig mer ån i en boklåda, och torde alltså icke heller för nårvarande finnas att tillgå i Götheborg. Når den kommer vill jag fördenskull hafva I rekommenderat densamma i Handelstidningens åtanka! Den såges på titelbladet vara en sri öfversåttning från andra tyska upplagan, och vår Herre skall veta, att tolkningen äsven år så fri, att man kunde frestas tro, det hela libellen vore hemmagjord. En mårkligare sammansmåltning af skenhelighet, enfald, illparighet och djerfhet, ån den, som föresinnes uti nämnde brochyr, har jag på långe icke haft tillfålle se. Under larf af patriotism och menniskokårlek predikar den de mest krassa låror i devouementets anda. Blind lydnad för öfverhetens bud och befallning år i synnerhet en trosartikel, som författaren på båsta sått och med alla de bibelspråk, han kan påhitta, söker inprenta hos -den kåre landtmannen. Ålla tidningsredaktörer och andra medborgare, som arbeta för sramåtskridandets och reformernas sak, ståmplas uti ifrågavarande libell såsom -salske profeter, hvilka ricke en gång åro värdige att upplösa böndernes skolvång, o. s. v. Krigsmaktens bivehällande förordar förf. på det allra varmaste och liknar dem, som föreslå en indragning af de stående hårarne, vid en tjuf, som kommer fram till en bondgård och råder bonden att göra sig af med sin bandbund. Mot skolans skiljande från kyrkan ifrar han åfven på det håftigaste och jemför dem, som påyrka en sådan skilsmessa, med upprorsstiftare, ja med röfrare, som förut vilja bringa herdarne i förvirring och sedan slagta och uppåta fåren. Den heliga skrift har förs., såsom tyckes, låst på samma sått som man påstår, alt hin onde brukar göra; ty en vårre och krassare tolkning af de låror, som innehållas i denna kristendomens hufvudbok, torde nåppeligen kunna påhittas. Men nog om alla dessa galenskaper! Når brochyren kommer till Götheborg får red. sjelf se och bedöma densamma. Presidenten Hartmansdorsls påyrkande si det af honom till honstilutionsutskottet ingifne representationssörslag) att sjelsskrifrenheten skulle upphöra har slagit ned som en bomb i det konservativa lågret och vållat en allmån uppståndelse. Många draga icke i betånkande att rent ut beskylla honom för affally för sörråderi, och Gud vet icke allt. Morgonbladet har i dag börjat draga i hårl