Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1851, sida 1

och med en bekymrad min hlickade ån till den ena, ån till den andra sidan. Nr en sextonårig mö står vid midnattstid i öppet fönster under strång köld, blickar hon visst icke på stjernorna; föremålet för hennes hopp, hennes långtan, år icke då så långt aflägset: hennes tankar hafva icke Carl den stores, utan Emmas gång. Och når en ung flicka sålunda våntar, våntar hon säkert icke sörgäfves. Långst ute på snön sågs en mörk punkt, som beständigt tilltog och närmade sig allt mer och mer; det var Reimer från Wimerstedt, en ung, ståtlig ditmarsker; bland sina jemnåriga den förste i dans och i strid. Flickan drog fönstret sakta till, utan att dock påläågga hakarne, och lade sig påklådd i sången. ,Ynglingen var nu framme, öppnade det på skåmt tilldragna fönstret, och befann sig snart inne i den ålskades sofrum. Reodnen icke, mina kyska låsare och låsarinnor. Det är visst ett rendervous, men ingen tysk Sehdferstundehen, ingen fransk tete i. tete; det år ett helt oskyldigt, genom urgamla folkseder håfdvunnet bruk mellan tvenne sörlofvade, hvilka med kall öfverläggning tala om den snart började hushållningen, om den förvåntade brudgåfvan, om inköp, om husets