Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1851, sida 1

hang med detta den verlQsbekanta riksgrefvinnans, förskjutande? ..... Hvad vet jag. Intet, allsintet i detta sall, och derföre Just frågar jag. Postoch Inrikes-tidningar för i går afton meddela ett bref, dateradt Hongkong d. Dec. 1850 och författadt af engelske biskopen i China, hr 6. Victoria. Af detta bref inhemtas, bland annat, att hr Gitzlaff under sitt vistande i Sverige förliden sommar ölvertygat derv. missionssållskaps direktion om, att det arsvode af 100 pund sterling, hvilket den anslagit åt hvardera af de till China utsånde svenske missionårerne Fast och Elqqvisi vvore alltför orimligt och ösverdådigt,och att de mycket vål kunde i det frånmande landet hjelpa sig fram med 10 dollars (omkring 40 rdr rgs,) i månaden. Följden af denna hr Gätzlaffs ölvertygelsesörmåga har varit den, att bem. sållskaps direktion nedsatt den i China ånnu qvarlefvande missionåren Elgqvists (Fast har blifvit mördad af chinesiska sjörösvare) aslöning till ofvanstående låga belopp, eller cirka 480 rdr årligen, i stållet för 1,800 rdr samma mynt, såsom han vid sin utresa hade blifvit lofvad. Hr Victoria upplyser nu om, att den aflöning, som missionssållskapets direktion består Elgqvist, icke räcker längre, ån till hyra för ett logis, och att han sålunda icke har något alls att klåda och föda sig med, hvadan han hotas af den yttersta nöd, om ej skyndsam hjelp mellankommer. Det år vål att förmoda, att missionssållskapets direktion, på grund af de af den engelske biskopen nu meddelade upplysningar, skynda med att sånda Elgqvist den erforderliga hjelpen; men det kommer dock alltid att ligga direktionen till last, att den, på hr Götzlaffs inrådan och utan att vidare höra sig före, låttsinnigt och godtyckligt brutit sitt Elgqvist gifna löfte och minskat hans arfvode med nåra nog tre fjerdedelar af den öfverenskomna summan. Ett så beskasladt begrepp om löftens helgd skulle man vål icke gerna kunna tilltro en direktion, som utsånder missionårer för att undervisa hedningarne i kristen domens låror, hvilka på intet sått hylla, utan tvertom strångeligen förbjuda, osanning och löftesbrott. Man år red. af Posttidningen tack skyldig derföre att den gifvit offentlighet åt biskop Victorias bref. Derfårutan kunde nog den fattige, på allt af sjöråfrarne utblottade, svenske missionåren fått hungra till döds, om ej andra medlidsamma menniskor råckt honom en bjelpande brodershand. Mig synes, att missionssållskapets direktion icke kan gerna undgå att offentligt redogöra ej blott för sitt handlingssått ati ifrågavarande sak, utan åfven får de åtgårder, som den i sammanhang dermed framdeles kommer att vidtaga. Hela missionssällskapets anseende såsom en på kristlig och moralisk grund bygd institution står, i följd af dess direktions nu ädagalagda löstesbrott, uppenbarligen på spel och kan nåppeligen återstållas annorlunda, ån genom ett öppet erkännande af det begångna selsteget och en helig sörsäkran att alla dylika skola för framtiden uteblifva. kristi lära förklarar, att 2arhelaren år sin lån värdoch att den -icke får förhållas honom. Huru helt osika med denna lära har ej missionssållskapets direktion uti ifrågavarande fall