Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1851, sida 2

chirurgiske instrumentmakaregesållen L. Hedlund, som år 1849 tilldelades 500 rår bko, till företagande af en resa till Tyskland och England, har, enligt Bore, fått sig tillagdt ett ytterligare understöd af 400 rdr bko, för att i ännu någon tid kunna uppehålla sig i Paris, hvarest han för nårvarande arbetar, samt be2 — 2 söka Holland, äfvensom ånyo göra ett besök i London och derstådes på den verkstad, der han förut varit anstålld, förfårdiga några nya instrumenter; hvilket belopp bör utgå af de under Kommerskollegii förvaltning ställda tulloch konfiskationsmedel. ee -b Peyron och Boy, löjtnanter i Kgl. Maj:ts flotta, och med konglig permission nu vistande å utrikes ort, hafva blifvit anstållda i fransk tjenst, den förre på korvetten Le Brillante, som afgår till Söderhafvet, och den sednore på ösningseskadern i Brest. (P. T.) — Man låser i Bore för den 12 dennes: Konferensen mellan riksståndens ledamöter i går afton på lilla börssalen var mindre ån vanligt besökt, och det oaktadt det der förekommande åmnet icke var af politisk beskaffenhet, ehuru eljest af stor vigt. Det angick nemligen bankovinstens användande. Emellertid var diskussionen lislig och tankarne betydligt delade. De slesta som yttrade sig tillhörde bankoutskottet, såsom hrr Mannerskantz, Indebetou, doktor Sandberg och prosessor Agardh, hvilkas åsigter vi förut refererat. Af ledamöter som icke tillhörde utskottet afhårdes kammarherren B. Rosenblad med mycken uppmårksamhet, i anseende till de flera interessanta financiella upplysningar, han hade att meddela så vål om äldre förhållanden med svenska banken som om utländska banker. Talaren visade bland annat, huruledes bankens reela fond nu vål sedan sista riksdag fallit från 8,200,000 rdr till 4,500,000 rdr; deremot hade bankens fond 1844 nedsjunkit ånda till 2,900,000, men på de efterföljande tre åren höjde den sig till 8 millioner. Hr R, ansåg dersöre banken utan våda kunna utgifva hela sin behållna vinst 900,000 rdr om året under 1851, 1852 och 1853. För betryggandet af befintliga farhågor kunde banken åter, på sått hr Mannerskantz i sin reservation föreslagit, erhålla riksgåldskontorets obligationer, löpande med rånta från den dag de behöfde af banken användas och stållda så, att de kunde belånas å utlåndska börser. Talaren, får sin del, fann visserligen detta försigtighetsmått onödigt, ty banken behöfde icke mer ån sin egen klokt anvånda kredit, för att göra face åt en möjlig. ehuru föga sannolik, kris; men kunde man lugna genom den föreslagna mesyren, så såge talaren deruti intet ondt. I öfrigt önskade han att så mycket som möjligt af bankens vinst måtte anvåndas till produktiva företag, derom R. St:r sjelfva egde förordna. Hr R. Cederschiöld yttrade sig i strängt prohibitif mening och ville icke medgifva någon assignering af bankovinsten för statens behof. — Såsom vi förut omtalat, har uti representationsfrågan en konferens genom deputerade varit beramad mellan de reformvånner, hvilka önska antaga Örebroförslagets grunder och dem, som med högst väsendtliga modisikationer (t. ex. borttagande af graderad skala vid valen på landet, nedflyttning af det s. k. strecket, upphörande af valbarhetsqvalifikationer för dfre kammaren m. m.) vilja bygga på det s. k. Kongl. förslaget. Vi ha förut uppråknat namnen å deputerade på den förra sidan; på den sednare voro utsedda kammarherren hr frih. Raab, kaptenerne Mannerskantz, Adlerborg och v. Steyern, hrr Brinck, C. F. Wern, Muren och borgmåstar Ekenman. Konferensen egde rum i förrgår e. m. De förnämsta skiljaktigheterna rörde 1:o insörandet ösverallt på landet af val medelst elektorer, (hvilket yrkas af Örebroförslagets vånner) eller bibehållande af omedelbara val 1 21 Rn