Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1851, sida 2

oro och förskräckelse dånar i armarna på Julia — på sin syster. — Åh, hvilken suberb ide hviskade Julia inom sig sjelf i det hon framtog den starkt förgiftade kamelian. — En dåning år ej farlig, det vet en hvar, men Julias förrådiska hand höll så långe blomman under systerns ansigte, att hon aldrig mer vaknade. sMin Gud, se hon dör!ropade i detsamma Julia och skyndade bort från sitt offer. pet år kolera, koleralljöd det i detsamma bland gåsterna och grefve M:s nyss så liliga och glada våning stod i ett ögonblick tom och öfvergifven. — Vaxljusen i kandelabrarne hade brunnit ner i piporna och en matt dager började redan sprida ett blekt skimmer genom fönstren till det kabinett, der Denise låg, Denise ånnu i döden skön lik en engel som dråmmer om himmelen, Denise mördad af — sin syster. ... — Då uppryckes hastigt dörrarne och in störtar en ung man, med bleka och med sörstörda anletsdrag; det var St. Aubin som i ett ögonblick måtte hela rummet och uppgaf ett sönderslitande anskri...