Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1851, sida 2

IV. Blomman på kyrkogården. — Markis St. Aubin hade ej trott Georgels bekännelse om rysliga brott för ån han visat honom det inbrånda galermårket. — Han trodde ej att Denise var dåd förr ån han tusende gånger ropat henne vid de ljufvaste namn, utan att få en blick, ett svar. — Han hade då blifvit öfvertygad om förlusten af det han mest vårderade på jorden och denna fasansfulla visshet hade varit nåra att beröfva honom förståndet. — Han kom då att tånka på det han egde ett barn, Denises barn, som ännu lefde, och hans medvetande gick segrande ur den förfårliga själskampen, han hade ju ånnu något att lefva för! ... — Men han hade icke dess mindre insjuknat i en svår feber, hvarunder han ofta i yrseln uttalat de orden: Gud år rättvis, han straffar alltid det onda, — ja, han skall strassa! .. — Iåkares outtröttliga bemödanden hade i förening med St. Aubins ungdom och bibehållna styrka slutligen lyckats rådda hans lif och vi finna honom nu efter tvenne månaders sjukdom någorlunda återstålld sittande