Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1851, sida 1

— Denise hade flera gånger trässat Julia, ehuru ej efter hennes giftermål med den gamle Markisen, och ej sen Bambeuffs dåd. Hon kände henne derföre ej genast och anade minst att den olyckliga systern dolde sig under den förnåma fruns sidenmantilj. — Denise hade också alltid når ödet fört Julia i hennes våg innerligen uppmanat henne återvånda till sina pligter, men hur kun de tårar eller böner hjelpa når Julia alltid sökte undvika henne och stundom till och med låtsade ej kånna henne? — Julia hade får längesen utbekommit sin del af de femtonhundra francs, som varit deponerade hos faster Martha, Denise hade ofta lemnat henne hvad hon under många veckors arbete och nattvak sökt hopspara, ja, en gång hade Denise till och med haft glådjen att Julia bodde hos henne hela trenne dagar, men så kom en liten biljett, Julia försvann, och Denises hjerta var åter fårdigt att brista af sorg. — Denise skulle jast framtaga de begärda kransarne då hon på Julias hals märkte en bit af en guldring, en lika med dem hon sjelf bar. — Hennes hand darrade konvulsiviskt bland blommorna, en plötslig blekhet betäckte de