Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1851, sida 1

Götheborgs och Bohus lån motioner, i hvilka det vid andra allmänna reformmötet i Örebro gillade och antagna förslag adopterats; 3) pre sidenten von Hartmansdorfss, som nu äfven år tillgängligt i bokhandeln och enligt hvilket representationen skulle utgöras af 5 stånd, fördelade på 2:ne kamrar, öfveroch underbuset; 4) hr Liljenstolpes; 5) öfverstelöjtnant aL. Ekenstcens, begge med klassval; och 6) grefve Lagerbjelkes, som går ut på att de fyra stånden skulle bibehållas, med 75 ledamöter i hvar dera, hvaribland 15 i hvarje stånd ur nu orepresenterade klasser. — Hr von Hartmansdorfls förslag år det mest utförliga, men icke derföre det mest utsörbara. Emellertid synes det deraf, att hr H., nu som alltid, tånker sig in i sitt ämne och vet, hvad han vill -en sak, som hans vedersakare icke alltid tyckas veta och hvarom jag kunde beråtta åtskilliga rätt pikanta saker, om de vore låmplige för en korrespondensartikel. Jag skall aldrig glömma, hur åtskilliga af den liberala fraktioneu handlade når det var fråga om tillsåttningen af sekreterare-platsen i Konstitutions-utskottet. En utförlig beråttelse derom skulle vara både att gråta och skratta åt; men jag vill spara den till en annan gång, eller öfverlemna åt den gamle bekanteatt sramdeles skildra ställningar och förhållanden,, som de då voro. H. M:t Konungens afresa från Christiania skulle ega rum i går, och högstdensamme år alltså inom kort att hitförvänta. Några gåsmarscher hafva ej sedermera afhörts. — Vintren fortfar ånnu; men slådfåret minskas hvarje dag af den starka dagsmedjan. Det har i åtskilliga kretsar våckt en viss uppmärksamhet, att ett härvarande sällskap De sattiges vännervågrat att emottaga 100 exemplar af en nyligen utkommen liten brochyr, med titel: Smärre stycken på vers af Fredika Wennherg, äfvensom halsva inkomsten för de exemplar, som kunde komma att försäljas. I början, då bem. sällskap låt i Postoch Inrikes-tidningar kungöra denna sin vägran, trodde man, alt de der -småstyckenainnehållo någonting för blygsamheten eller sederna anstötligt; men så år icke förhållandet. Brochyren år ett lappri, utan något egentligt esthetiskt vårde; men en sådan offentlig skymf, som den, hvilken De fattigas vånnergenom nyssbemålte tillkännagisvande tillfogat dess författarinna, har den dock icke rättvisligen förtjenat. Sällskapet har genom det ådagalagt, att ätskilliga af dess direktionsmedlemmar icke allenast åro vänner af den fattige, utan äsven af det futtiga; ty någonting mera futtigt, ån direktionens beteende mot den stackars fru Wenn berg. kan jag näppeligen erinra mig. Om den eij af vissa skål ville emottaga de skånkta enemplaren, eller de penningar, som för brochyren framdeles kunde komma att inflyta, så hade den ju helt enkelt kunnat underråtta författarinnan enskildt derom, och ej, såsom den nu gjorde, offentligt låta skymfa henne, utan att ens angifva motiverna till sitt handlingssätt. Hvilka dessa motiver voro ses af nedanstående visa, hvilken erhållit plats i den lilla rimmade samligen: En konung skulle åt landet fara Tralalala, Tralalala;