Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1851, sida 1

Vi erinra oss att St. Aubin i sin dagbok tecknat dessa sorgliga ögonblick. ooo— Hvad vi ock kanske få nämna år att Denise först på guldringen kring halsen igen kände sin fars af blod och krutrök vanstållda anletsdrag. . Hlennes smårta och tårar voro gränslösa, hvem skulle vål ock kunna trösta henne dfver förlusten af en far, som hon återfunnit blott för att så hastigt åter förlora? — Så stod en dag Denise någon månad efter denna håndelse blek och sorgsen lutad mot sitt fönster, hvars glas immades af en het tår, som den älskades minne afpressade henne. — Hon tånkte kanske som så: jag har nu ingen mer på jorden som ålskar mig såsom han, ty Julia ... ack, syster! snyftade hon högt i det en förtrytelsens rodnad hastigt uppblossade på de bleka kinderna. — Men hvad hade då blifvit af Julia? var hon dåd eller . . .? — Nej, detta var Denisess andra sorg. — Ser ni ett lysande ekipage, som just nu stannar utanför Denisees fönster, en elegant dame insvept i siden stiger ur, stådd mot en lakejs arm. Hon går in i butiken och fråsar på några dyrbara blommor, det år Julia,