Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1851, sida 1

s-7iäctanäsgs3tz:;:;:t: VV det att önska det m:r Carlier snart återvånder till sitt regimente, så vida han sortsarande vill utöfva det på samma sätt som under denna månad. Flere vigtigare kommunallagar hafva blifvit utgifne till förbättrande af de arbetande klassernas vilkor. Fråga år åfven att inrätta ett invalidhotell får älderstigne eller sjuklige arbetare. Under karnavalstiden, som nu nalkas silt slut, har i Paris varit mycket lystert. Naskeradpaler, spektakler och konserter med andra nöjen hafva omvexlande förtjust denna gladlynta och sorglösa befolkning, som den ena timman strider på barrikaden och den andre med hela sitt vara kastar sig i glådjens och nöjenas famn. Såsom fransmånnen kan ej någon annan nation vara glade. Isyanerhet år det på operamaskeraderne som parisarne låta den förvånade fremlingen beundra den eld och den lislighet hvaraf fransmånnens hela våsende består. Denna förfårliga hvirfvel som i tusende olika skepnader rusar åt alla håll; dessa tusende armar, ben och hufvuden som man hår ser huller om buller sprittande af lif; dessa strömmar af ljus som tindrande falla och återstudsa från de rika drågterna; denna hårliga musik som berusar denna hop, som i vilda, passionerade dansar yrer omkring i de magnifika salarne; allt skulle kunna gifva synen åt den blinda och gången åt den lama, glådjen åt den tråstlåse om underverkens tid ej vore fårbi. Men såkert år att hvarje artist finner något att särskilt beundra på dessa pariser-reunioner. Der qvarhålles musikvännen af instrumenternas brusande toner, af dittills för honom okända noter, litteratören af alltid nya typer och idcer af öfvermensklig hänförelse och värma, målaren kopierar slutligen der förr ej sedda grupper, kostymer och figurer. Hvilken mångd karrikatyrer, vaudeviller, komedier, kadriller och Gud vet icke hvad som ej har att tacka operamaskeraden för sin tillkomst. Der år ingenting på samma sålt som på andra baler, allt år originellt, underligt, hizarrt, men allt förtjenar att skådas med uppmårksamhet. Allt år rörligt, ingenting varar ett ögonblick, når ögat vånder sig åt höger, har det redan förlorat en vue till venster och bakom oss tilldrog sig kanske något mera komiskt, ån vår inbildning kan skapa. Se der två Loretter som gnabbas, der två studenter, hvilkas gnabb blifver allvarsamt, kanske en af dem i morgon sått en värjstöt af sin motståndare och för hvad, jo för det allra obetydligaste i andra nationers ågon, för ett ord som på annat håll dagligen fritt får kastas af den ene mot den andre, utan att hans heder deraf anses lida. Se der en mask som faller på ryggen emot en Pekin, denne ger en kontraknufl. Hvilken liflighet, hvilket skratt och hvilket samtal fyller luften med ett idel surrande, det år ett fyrverkeri af qvicka dumheter, en boxning med calembours, en duell med epigrammer. Man talar ej långre ett ord franska, man uppfinner nya adjektiver, de förunderligaste epitheter, det skulle fordras geniet af 1000 Noäöler sammanslagna för att skrifva operamaskeradens gram malik. Efter en sådan fantastisk natt (dörrarne öppnas ej förr ån vid midnatten) kån