Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1851, sida 1

— HH den milliard ni betalt och de tunga skatter med hvilka ni soldat konungamakten, noblessen. — — Men arbetarne, hvad hafva de haft alt dela sig emellan! Jo endast elåndet och olyckorna som fångsla dem. Dock detta hindrar ej de så kallade honnetta att benåmna arbetarne röfvare, skålmar, röda.Den 24 Februari, denna för Frankrike så betydelsefulla dag har firats lugnt och stilla, såsom det håfves ett folk, som år medvetet af sin kraft. Te Deum och verser hafva sjungits i kyrkorna. Omkring 1200 studenter från juridiska och medicinska skolorna samlades vid middagstiden och tågade till Julikolonnen, upprest 1830 på samma plats der hastiljen stått. Efter det studenterne kastat sina kransar af eterneller vid foten af kolonnen och några gånger ropat vive la republique! vive la libert6! Hvaruti den på platsen och de kringliggande gatorna församlade folkmångden ösver 30,000 menniskor enthousiastiskt instämde. skiljdes studenterne åt och gingo fredligt hvar åt sitt håll. Den ena folkmassan aflöste den andra under hela dagen. Man kan göra sig ett begrepp om den mångd menniskor som varit församlade, då man vet att vårdet af de frihetskransar som nedlagts vid Julikolonnen uppskattas till 20,000 francs. Det var en hårlig anblick att skåda dessa tusendetsls högtidsklådda bättre och sömre om hvarandra med Ögon strålande af glådje och hängifvenhet, trycka hvarandras händer likasom för att taga och gisva ed och högtidlig försäkran, att med lif och blod skydda och försvara republiken. Himlen tycktes besåsta förbundet. — Likasom vid Austerliz srambröt solen ur molnen och gjöt sitt eldsken öfver den församlade brödraskaran. Från arbetareassociationerne, från andra korporationer, ja I till och med från de politiska fångarne i S:t Pelagie anlånde deputationer, som utbragte ett lefve för friheten och vid kolonnen nedlade sina frihetskranser. Man kan icke nog berömma den hållning och takt som polisen denna dag visade. Vid kolonnen syntes ej sen enda polisbetjent eller andra militärer, ån enskilta grupper af soldater, som fraterniserade med folket och deltogo i festen. Ett sådant klokt och fårståndigt uppförande hos ordningens och såkerhetens uppråtthållare måste man vårdera, helst från öfriga Frankrike inlöpa dagliga underråttelser om större eller mindre oordningar, som förorsakats just genom krångel och fjesk af ordningens våktare. Så beråttas från Marseille, att autoriteterna låtit en afdelning sapeurer nedhugga ett frihetstråd, upprest på place de la republiqueoch cernera den med militårer. Ått sådane dumma åtgörder skulle väcka ond blod hos folket, kan man lätt inse, också hafva trupperna blifvit hånade och emottagne med stenkastningar, hvarefter talrika arresteringar skett. De ropyalistiska tidningarne utgjuta sin galla öfver republikanarne i Paris endast får det att folket den 24 Februari sörhällit sig fredligt och stilla. Huru gerna hade ej de maktegande sett att folket i sin råttvisa harm skridit till några kraftiga demonstrationer, som kunnat gifva skenanledning till införande af belågringstillstånd med thy åtsöljande frihetsfiendtliga lagar! men i den natten fingo de intet! och nu få de tråsta sig med att ståmpGeh da hoova oanoa flikarna knannta