Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1851, sida 1

— Och de begge unga slickorna knäppte rädda ihop sina händer sör den, som snart skulle rycka ifrån dem deras far, deras allt. — Med bykappellets klocka, som just nu kallade till Ave blandade sig de trennes bön, kanske den båsta vålkomsthelsning som mått Napoleon på Frankrikes jord! — Så stark var på den tiden enthusiasmens eld, så måktig årans och fosterlandets röst hos alla samhållsklasser, åldrar och stånd, skulle och denna röst afslita de ömmaste band! — -Men,ätertog Bambeuff sorgset betraktande sina begge barn,-man skall föra er till Paris till en faster, som lofvat mottaga och uppfostra er, — der skola vi snart tråffas, ålskade Denise och Julia... De semtonhundra francs jag hopsparat åt er och som år allt hvad jag åger utom mitt svärd och detta kors, skola delas er emellan så snart er uppfostran år gjord, hvartill dock andra medel finnas. De åro deponerade i Paris hos er faster, den fårståndiga Martha. — Julia åhörde honom uppmårksamt, men Denise, som ej kunde förstå hvad ban sade, blott gret, gret vid tanken på att skiljas från sin far.