Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1851, sida 1

eller I ö etadgadi styrelse sålt, ihårdighet att åstadkomma Frankrikes nationella restauration (monarkiens införande.) Den dag då Frankrike hlir ösvertygadt ait den traditionella och seculära principen af årså lig monarki är den säkraste garanti för ett Jå skall det finna mig De legitimistiska lidningarne gåra Aer Stort buller sf denna ensaldiga skrifvelse, de srunda stora förhoppningar på den verkan I de tro alt den kommer att medföra. På deras rop Och skrik skulle man kunna tro att Frankj Luillererna. jaga gare och båttre, rikes vitalfråga i detta ögonblick vore om hvilken af pretendenterna som skall intåga i Men de. bedraga sig i sanning. Frankrikes lisssråga år allversammare. bet sociala eländets mildrande. Se der det som agiterar sinnena, genom att göra de arbetande klasserne uppmäcksanma på sig sjelfve och den ställning de inneha, och genom att inskråck och fruktan hos de skuggrådde. Man förer ståndigt på tungan, att de lågre klasserna äro moraliskt förderfvade och att man endast i den mån de hinna blifva sedlikan låta dem komma i åtnjutande af medborgerliga rättigheter. betta blygas de reaktionåra ej att dagligen upprepa, ehuru, i synnerhet i Frankrike, det år en kånd sak, att det just år hos de så kallade håttre som sedefördersvet år störst och att den immoralitet som kan finnas hos det arma folket just skapats af dessa båttre, hvilka ej akta för rof att göda sig och frossa på folkets bekostnad. En tidning Vote universel har den 26 blifvit af Cour dassises de la Seine indragen för en månad, dess gerant m:r Andrå dömd till ett års fångelse och 8000 francs böter samt en af dess redaktörer Charles Robin likaledes ålagd 6 månaders fångelse och 1000 francs böter för en artikel, som lik vål ganska träffande och sannt skildrar desse båttre. Vi låna af denna artikel följande, som kan hafva sin tillåmpning åfven hos andra ån fransmånnen. -Ni kånnen lika vål som jag de stora herrarne, hvilka genomsara edra byar till häst eller i ståtliga ekipager i sållskap med damer i amazondrågt, dessa herrskaper som hela dagar jaga i sina omåtliga besittningar. Alla dessa förakta republikanerne, socialisterne, hvilka de kalla med föraktliga benåmningar. Nå vål! fråga nu hvarifrån och huru största delen af dem eller deras försäder kommit åt dessa omåtliga rikedomar. Tala de sanning skola de svara, somliga att de spekulerat i fonderne når kosackerne inkråktade Frankrike, andra att de fått sin goda andel af den milliard, som anslogs i skade ersättning åt emigranterne, en har riktat sig under Ludvig Filip genom att på ett snuskigt och oårligt sått skydda jernvågsbolag eller sålja sitt inflytande och sina röster, en annan åter har varit leverantör och bedragit staten. Alla dessa hederliga royalister älska Bourbonerna och Orleanisierne: de sakna det afsatta väldet och önska det åter. Sådant år också naturligt; men ni som ingenting fått af milliarden, af den kungliga ynnesten, af den sista regimens vanhederliga spekulationer, ni hafven ej samma skål att ålska monarkien sannerliI gen, de som förtjena brånnmårken åro just dessa herrar. De lefva af edert elände; de hafva ganska vål förstått att sinsemellan dela