Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1851, sida 1

samma gång yppigt retonde och snårta figur erinrade lifligt om de idealer onglagen någon gång söker qvarhälla i sina drönmar, men som för dfrigt i verkligheten ej åo att narras med. — Samma skillnad skulle hafva frmårkts om man hade kunnat låsa i de båda banens hjertan, och vi kunna det naturligtvis som författare. . . . — Denise, mild och oskuldsfll som en engel den der på jorden ännu tyker sig vara i himmelen, hade detta medsöt rena och heliga som vi ibland finna hos visa (afundsvårda) naturer och som går att d vål kunna fela, men sållan falla. — Julia, stolt, nyckfull och allör belåten med sig sjelf för att hos sig kunn finna några fel, hade detta drömmande obståmda utseende, hvarunder passionen och delsen någon gång ålskar att dölja sig och som ofta låter beståmma sig af en ögonblicets nyck. -Jag har något vigtigt att såga er, hade Bambeuff yttrat och de begge baren alvaktade nu hans ord. Denise och Julia, ålskade barn jag måste lemna er, fortfor den gamle, det han hårdt omfamnade dem begge, svi håste skilI Jas!