Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1851, sida 2

————— qsä— — evssn smärta läg i dessa tärar, ett knappt hörbart -förlät svåfvade Öfver hans låppar. Hon fattade hans hand, lade Agnes deri och såg på dem båda med en blick af oåndlig, öfverjordisk kårlek; då majoren nu intrådde, för att åfven få sin del af den skåna stunden, hviskade hon: o blifven hans barn, trösten honom, vården honom, då jag ej mer år till! Fader, välsigna dina barn!Trött af denna anstrångning sörblef hon en stund liggande orörlig. men fattad af en ny ide, sade hon plötsligt: sjung för mig Emil!OQO nej, nej, jag kan ej, blef svaret. ket derefter . det vore så ljuft att ... ån engång ...Emil kunde ej neka. Agnes tog in harpan; med osåker hand slog Emil några svåfvande ackorder. -klfkungen, hviskade Bertha. En rysning genomilade Emil: han böjde sig ned öfver harpan, sökte stilla sina upproriska kånslor, under det en tår nedföll på strängarne. Slutligen började han, och ehuru rösten darrade, blef den småningom säkrare, men når han kom till de sista orden: -och i hans armar hans son var dåd, svåfvade den