Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1851, sida 1

— Några ord om den s. k. handelsbalanden och sättet att beräkna densammma, (Forts. o. sl. fr. N:o 33.) Enligt merkantilisternes ide skulle imellertid detta öfverskott visa -en för landet missgynnande handelsbalans-, som måste ersåttas med reda penningar. I sjelfva verket har dock hela denna transaktion endast varit ett byte, vid hvilket den svenska exportören för ett vårde af 20,000 rår erhållit ett vårde af 35,000 rdr. vid ifrågavarande transaktion hafva alls icke några penningar gått ur landet; ty det ena vårdet har blott blifvit utbytt mot det andra. Entreprenören har icke allenast icke gjort någon förlust, utan efter afdrag af alla hafda kostnader erhållit en rått vacker vinst på sitt företag. Ingen enda menniska i hela landet har förlorat något på detsamma, och likfullt skulle landet, enligt anhångarnes af merkontilsystemet låror, hafva genom det värdebelopp, hrarmed importen Öfversliger exporten, blifvit 15,000 rdr fattigare! ..... Må den, som det kan, återhålla löjet öfver slika absurda theorier och deraf följande lika absurda slutsatser! Om i ett annat fall en köpman från någon inlåndsk hamn till England på spekulation afskeppar en laddning hafre till ett vårde af t. ex. 10,000 rdr samt fartyg och last under resan till destinationsorten förolyckas, så gifva, enligt merkantilisternes sått att se sakerna, exportförteckningarne vid handen att nyssnåmnde summa kommit landet till godo, ehuru i sjelfva verket icke något motsvarande vårde, hvarken i varor eller i penningar, för densamma ingått. Den inlåndska assuransföreningen betåcker den uppkomna förlusten. Hår hafva vi alltså en export utan import, och följakteligen en roynnande handelsbalans-, genom hvilken landet, enligt merkantilisternes åsigter, blifvit 10,000 rdr rikare, ehuru det i sjelfva verket har förlorat denna icke obetydliga summa. I Förenta Staterna öfversliger, enligt tulltabellerna, importens vårde alltid exportens, och churu våra -praktiske statsmän alltid plågat anse den förras öfvervigt såsom ett ostridigt bevis på en oförmånlig handelsbalans, är det icke destomindre sannt(yttrar Pitkin i sitt verk. Commerce of the United States 2:dra uppl. pag. 280) -att proportionen af Förenta Staternas reella vinst varit nåra nog afpassad efter imporlens öfverrigt öfver exporlen-. Det stora öfverskotiet af importartiklar i Nordamerika har till någon del uppkommit deraf, att Amerikanarne i allmånhet utföra sina egna ölfverslöusprodukter och följakteligen af utlåmningen erhålla icke allenast ett motsvarande vårde för sin export, utan åfven för kostnaden att bringa dem till en utlåndsk marknad. År 1811 såldes i Amerika hvetmjöl till nio och en half dollars pr tunna, då den deremot i Spanien kostade femton dollars. Vårdet af en skeppsladdning om 5000 tunnor hvetmjöl skulle således vid dess utförsel från Förenta Staterna beråknas till 47,500 dollars; men då detta mjöl, exporteradt till Spanien, skulle föryttras till 75,000 dollars, så måste den amerikanske köpmannen derigenom oesseXXXXÅXXXXXXÖXÅXS SOUVENIRER