Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1851, sida 1

Article Image
motion om en söråndring i tulltarissen. Detta förslag, hvilket förut varit infördt i handelstidningen, åsyftar att aldeles upphåfva tullen på lifsmedel och rååmnen och nedsätta den betydligt på fabrikater och halffabrikater. Chevalier förklarar sig mycket belåten med detta förslag, hvilket inför frihandeln i stållet för det nu i Frankrike bestående skyddssystemet. Han skildrar först förhällandena i England, hvarest Sir Robert peel 1846 uppträdde som frihandelns målsman, och fortfar sedan i följande ordalag: -Englands exempel bår gifva verlden ett rikt ämne till reflexioner. be interessen, som i detta Jand drogo nytta af skyddet, voro stora och måktiga; det var godsegarne, sockerplantage-ägarne, skeppsredarne, koppargrufve-intressenterne, silkefabrikanterne och många andra. För dessa kathegorier var nyttan stor. I synnerhet för äkerbruket syntes det vara en fråga om att vara eller icke vara. Når man derför i England öfvergaf skyddssystemet, så måste detta system hafva stora felaktigheter, så måste man hafva erkänt, att det var oförenligt med friheten, med alla klassers rått till en lika behandling af lagen, med nationalvålståndet. och framför allt med massans vålfärd. Nästan hos alla nationer blef dersöre tulltariffen underkastad en skarp undersökning. I de fleste länder gjorde man den liberalare. Detta skedde efterhand i Förenta Staterna, i Holland, Belgien, Spanien, Ryssland, Sardinien och Österrike. Blott Frankrike gjorde ingenting. 1847 hade regeringen förelagt ett mycket rekommendabelt lagförslag; det kom icke till sörhandling och Frankrike har ånnu den mest prohibitiva tariff i verlden. Beyen i Tripolis och den halfvilda hösding, som regerar Sandwichsöarne, äro, hvad handeln betråffar, oändligt liberalare ån det franska folket, som skryter med att gifva verlden ett exempel på alla friheter. Hvilket emottagande skall, under dessa omständigheter, S:t Beuves förslag råna? Församlingen skulle begå ett stort politiskt fel, derest den förkastade detsamma. Med hvilka ögon men ån betraktar skyddssystemet, så har det ett fel, som det år omöjligt att dölja och som år dådbringande i detta jemlikhetens århundrade. Det skånker några personer en fördel, som icke råttfärdigas derigenom att desse prestera tjenster, som åro större ån dem som presteras af andra. Det beskattar alla till fördel för några, medan den moderna grundsatsen år, att man endast år skyldig staten asgilter. Med detta fel förenar det ett annat, nemligen att stå i uppenbar strid med principen om billiga lefnadskostnader. Men denna sistnämnda princip år en nödvåndig artikel i de demokratiska staternas program. Slutligen år det falskt, att dessa skyddssystemets fel uppvågas genom det åfverslöd af arbete, som det framkallar. Dess inflytande på det nationella arbetet består i alt inskrånka eller förhindra ett fruktbringande arbete, och i stållet derför såtta ett föga produktift arbete. Således lågger det hinder i vågen för Frankrikes vin-industri, dess silke-industri, dess bronz-industri, i hvilka nåringsgrenar fördelen år på vår sida, och som, öfverlemnade åt sin egen fria utveckling, rikligen skulle ersåtta oss hvad vi skulle förlora ge

4 mars 1851, sida 1

Thumbnail