Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1851, sida 1

röst hördes i förstugan och en minut derefter inträdde hon sjelf. Ur stånd att yttra ett ord, utstråckte han armarne emot henne, men hon förblef stående, likasom eftersinnande, nalkades honom sedan vånligt och sade, sakta smekande honom: Stackars Käöhlebom, du vill mig nog vål, det vet jag; men, ser du, jag kan aldrig tycka riktigt om dig bara för att du vill dåda min riddare och tror honom vara trolös . . . i dag har det allt varit synd om dig, ty, ehuru du letat hela dagen, har du ändå ej fått reda på hvar jag gömt min riddare ... se, jag år dig för slug jag . . . och skrattande hoppade hon in i sin kammare. Inkommen dit började hon binda kransar och guirlander af de blommor hon medfört, samt pryda sitt rum dermed, äty, sade hon åt gamla Gertrud, qu skall veta att i morgon kommer min fåstman och då år min bröllopsdag och derföre, förstår du, skall allt prydas med mina vackra blommor.På låkarens inrådan hindrade man ej mer hennes ensamma vandringar; hvarje morgon, sedan hon plockat blommor, gick hon utåt landsvågen, hvilken slingrade sig genom en lummig skog ej långt från deras bosted; stundom återkom hon vid middagstiden, men stundom förblef hon sittande på en sten invid