Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1851, sida 1

Mannen: Men jag trodde att det var rikedomens pligt att bidraga till upplysningens spridande, och att dess egare, om han vill göra sig vårdig Försynens godhet, ej vid hvarje handling skall fråga: hrad vinner Jag, utan: -hvad gagnar jay.Hr Norddal: Tro ni gerna hvad ni behagar. Det angår inte mig; men på er tiggarelista såtter jag ej mitt namn. — Åh, se der, goddag hr måklare. (Detta såges till en språttaktig ung man, som hoppar in genom dörren). Hr Springer: God morgon, hr grosshandlare; mottag min förtjusta tacksågelse för gärdagsaftonen. Det var en tillstållning, så splendid, så lysande, att jag i sjelfva Paris ej sett dess like. Ur Norddal: Ni behagar öfverdrifva, bäste hr Springer. Det var ju endast en liten anspräkslös och tarslig aftonmåltid, några vånner emellan — eti lappri — der jag sör lumpna några hundrade rdr köpte den tillfredsstållelsen, att få tillbringa några angenåma timmar med allt hvad staden har aktningsvårdt och förnåmt. (Till mannen vid dörren). Men, så gå då, ni har ju hårt hvad jag sagt. Var ej envis. Mannen: Nej, min herre, jag stannar ej qvar för att af er emottaga någon gåfva; ni år ej vårdig att gifva den — jag har stannat qvar för att såga er en sanning, som ingen sagt er förut: Ni talar om bildning, om hyfsning, under det ni sjelf har den grofva råhet, I som det endast år rikedomen förbehållet att alstra, då den råkar i händerna på till bjerta och sjål låga varelser, sådane som ni. Köp er smicker och artigheter för ert guld; den redliges och upplystes aktning, som utgör det sanna anseendet, år ej till salu. Farväl (går). Ä Hr Norddal (skrattar något förlågen): Ja Ser ni der, hr Springer; når man ej står tillreds med plånboken i handen åt proletåren, så år man en skurk och karnalje. Men, Gud ske lof, anseendet och aktningen måste komma från helt annat håll, för att vara något vårda. Vi rika bilda en klass för oss, eller hur, hr Springer? I Ur Springer: Visserligen, hvad angår det oss hur packet tänker. Men jag har en allI I deles förträfslig affår att föreslå hr grosshandlaren — en affår i stor skala, på hvilken vi kunna vinna 100,000:tal. Det år ett förslag, som jag har nårmare utvecklat i denna promemoria, som jag rekommenderar till genomsseende. (Grosshandlaren låser). Ir Norddal: För tusan, ideen år magnifik. Vi skola genom den spekulationen stegra priserna på lisssörnödenheterna hela 50 procent. Topp, jag år er man. (En pojke kommer in och lemnar en tryckt lapp till grosshandlaren) ö Hr Norddal (rifver sönder lappen i små bitar): Sådan strunt, liksom jag hade tid att springa och höra på examina. Bildningens I vånner, jo, det får vi heta hvarje gång man I behöfver vår närvaro. Jag ger bildning och I upplysning en god dag; de der orden åro bara uppfunna för att begagnas når man vill klåmma våra plånböcker. Hr Springer, hur hågt blir sammanskottet till det påtånkta slädI partiet? —— RASTERNA EEE — ——