Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1851, sida 1

nu all min kärlek, alla mina omsorger — och hon har belönat mig dersöre. Äfven min trogne Walter sofver nu den sista sömnen på vår kyrkogård; blott ett par år sörjde den redlige gubben min Ernestine; med honom förlorade jag den ende, med hvilken jag kunde tala om det förflutna, den ende, som kånde mig sedan långre tid. Sexton år hafva nu förgått efter min ankomst hit, och på dessa år har jag ej haft någon gemenskap med mitt fordna hem, mina gamla vånner; ej heller önskar jag det, de skulle blott upplifva ett sår i mitt bröst, som aldrig fullt låkes, ehuru det ej nu år Öppet. ? 2 . Då jag för att få underråttelser om dig, skref till en af mina gamla vänner i Wien — det första brefvet dit sedan min ankomst — sörvånde jag min stil och satte ett diktadt namn under brefvet, ty jag kånde honom tillråckligt för att vara Ofvertygad om hans beredvillighet att lemna de åskade npplysningarne och hans sanningskårlek, och jag önskar vara död för hela verlden, utom de mina. Der har du orsaken, hvarföre jag ej vill lemna denna dal: hår har jag lårt kånna min Ernestines hela kårlek, hennes ädla sjål, hår har jag kämpat många strider, pröfvats af mängen smärta, här har jag sett min gotter växa upp och fröjdat mig åt henne, hår vill jag