Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1851, sida 1

ken sjelf prösvad af smärtan, ömt omfattar sitt hjertas ålskling för att skydda honom mot den lifvets bitterhet, som sårat hennes bråst. Snart våcktes han ur sina dråmmerier af ett lätt slag på axeln, och ett bra, rått bra, unge man?; då han förvånad vånde sig om, varseblef han en åldre, vålklådd man, som en stund, osedd af honom, betraktat hans teckning. Den fråmmande presenterade sig sjelf som major Ehrenstein, boende i det lilla huset vid sjön; efter en stunds förlopp voro de båda herrarne invecklade i ett intressant och lisligt samtal om Schweiz, dess naturskånheter, litteratur, skön konst etc. Då majoren slutligen uppsteg, frågade han den unge mannen, om han ej, efter middagstiden nu vore inne, ville åtfölja honom och intaga en enkel måltid, då de sedan ånnu en stund kunde få språka tillsam mans, hvilken bjudning med största nöje antogs. En liten förvåning uppstod i majorens boning, då man såg honom hemkomma, beledsagad af en fremling — ty han hade af bitter erfarenhet blifvit menniskoskygg, och under hela den tid han bott i trakten, kunde ej dess innevånare erinra sig att han varit bortrest eller emottagit besök — hvarföre den gamla tjenarinnan, som uppassade majoren och hans dotter, slog ihop händerna och undrade